Victor Z

Vi har kommit igång med fältarbetet.. första intervjun och kartan är klar.. Det var en grymt härlig känsla att gå runt farmen och göra kartan med mellan 5 och 10 lokala småbarn som var nyfikna men rädda för mig! Jag och Andreas (min lärare) har också börjat med att lära upp personalen på organisationen vi samarbetar med hur vi kartlägger och färdigställer kartorna.

Fredagen den 12/11 är nog en av de häftigaste dagarna jag varit med om! På morgonen sa vi hejdå till studenterna från Maseno och Anders (min andra lärare som varit med). Vi flyttade även Under dagen satt vi med lite personal från organisationen (vi skogen) och gjorde kartor. När vi var klara med det och skulle ner på stan gick vi förbi en buss som var fullastad med skolbarn som hade fastnat i en lerpöl. Andreas peppade till oss lite och vi sprang dit för att hjälpa till att knuffa på (typ 20 barn och jag, Emma och Andreas). Med ganska mycket flyt och brutal råstyrka av kanske framförallt mig ;) började bussen röra sig och kom loss.. Alla barnen flockades runt oss och skulle skaka hand och tacka.. En häftiga känsla! Innan vi hunnit hela vägen ner på stan lyckades vi bli inbjudna till en skolavslutning om några veckor i Eldoret också..

Det riktigt spännande med fredan började efter vi varit på stan. Vi bestämde oss för att äta på vårat ”gamla” hotell. Suveränt bra mat där.. När vi kom dit blev jag stoppad utanför av en bekant stämma.. Det var en kille som heter David och kommer från Nya Zeeland. Han har gett upp allt hemma i princip och är ute och reser ett år. Sist jag träffade honom var för 4 veckor sen i Moshi efter att ha klättrat Kilimanjaro.. Ibland är världen bra liten!

Vi bestämde oss för att knalla hem efter middan (borde vara ungefär 15-20 minuter tänkte vi). En sak vi konstaterad var att när det är mörkt kring ekvatorn.. då är det mörkt! En lite kort sammanfattning av promenaden; den tog lite drygt 1,5-2 timmar. Av den tiden visst vi var vi var de första 10-15 minutrarna. En katt sprang in i Emma som hon inte såg och hon hoppade till och skrek och fick igång alla hundskall inom en mils radie (mycket vakthundar här). Vi stötte på en Amerikan som trodde att det var nästa väg upp till vänster och sen var vi nästan framme. Där hittade vi en förrymd och förvildad vakthund som har slitit sig och sprang runt fritt och stod i attack ställning. (Det var bäcksvart och man kunde ana en siluett på 5 meters håll av den). Vi backade lite lätt tills den började skälla igen. Vi stötte på en taxichaffis och han visste var vi bodde genom en ultimat beskrivning av hur det såg ut. ”Det finns en liten kiosk på vägen också är det nån skola med barn, vi bor bakom en bambuport”. Jodå dit hitta han! Suverän dag/kväll må jag säga!