Kilimanjarotrippen
Kategori: Old Travel stories
Flyger gick från Arlanda å vi åkte med det suveräna bolaget Ethiopian som har plan från 70talet vilket betyder att de har plats för personer som är längre än 167 cm! Det mest spännande som hände denna dag var att Robban råkade glömma ett Malariapiller på Arlanda så har hade lite fobi för mygg hela tiden.
Dag 2
När vi kom fram till Flygplatsen efter ungefär 200 mellanladningar i turbulens som fick magen att vilja vända på sig ett par gånger upptäckte vi att specialbagaget från arlanda (det vill säga bara mitt bagage) inte ville komma hela vägen fram till Tanzania. Som av en händelse hade visst våra tag-nummer försvunnit vid ett planbyte i Etiopien också och killen som satt bakom disken vid förlorade bagage avdelningen sa att det var nödvändigt att ha för att han inte kunde lite på mig annars (läs att han ville ha massa mutor för att hitta väskan). Jag fyllde i ett papper och sen åkte vi mot hotellet med det bagage jag hade packet i handbagaget (allt på bilden).
Dag 3
Idag började vandringen! Efter att ha snackat lite på hotellet om bagaget fick jag lovat att om det kommer fram så kommer någon att ta med det upp på berget så vi får återförenas där. Jag hyrde en sovsäck för det tänkte jag att det skulle nog kunna vara bra att ha.
Vandringen var ganska lätt under dagen och gick genom regnskog. Vi gick från 1800m i ganska flack lutning upp till 3100 m ca. Totalt tog det mellan 4.5 och 5 timmar. Lägret vi skulle övernatta vid var dammigt och jag å Robban tog fram våra andningsmasker som mamma varit så snäll att fixa åt oss! Vid lägret var alla tälten uppsatta och i mattältet (överaskad att det fanns ett sånt var jag) var popcorn och kakor uppdukade. Mot kvällen sprack molntäcket upp och vi fick en första glimt av Uhuru peak, toppen vi strävar mot ca 2900 meter ovanför våra huvuden.
Dag 4
Dagen började med en brantare vandring än gårdagen. Landskapet förändrades nu också. Ljungliknande träd och buskar var det som dominerade. Vår grupp var först iväg från lägret vilket innebar att vi var ganska ensamma på leden, mycket bra må jag säga! Efter halva vägen ungefär stannade vi för att fortsätta upp mot Camp 2 (Shira camp) på 3840 m. Andra halvan var också den brant uppför men på grund av det långsamma tempot blev det inte särskilt fysiskt påfrestande. En "pole pole" mentalitet råder i hela Tanzania (Långsamt långsamt) och särskilt här uppe på Kilimanjaro. Vandringen varade ca 3.5 timmar under dagen, ganska kort alltså. På eftermiddan gick vi en liten vandring utan packning på en timme i omgivningarna för att vänja oss vid höjden och inte förslappa oss helt och hållet. Det är ganska lätt att göra det när allt är serverat på fat och tälten står färdiguppsatta med packning utanför och liggunderlag utlagda inuti annars.
Dag 5
En mentalt jobbig dag för många som går Machame rutten. Från campet går vandringen upp till Lava tower (4600 m) och sedan tillbaka ner till ett camp som ligger på 3900 m. Detta är dock mycket viktigt för acklimatiseringen, gå högt och sova lågt. Är man mentalt förberedd på det och i hyfsad fysisk form så är det dock inga problem! ungefär 6 timmars vandring var det under hela dagen. Det var den här dagen som jag för första gången kände av höjden. När vi satte oss för att vila en liten stund på 4500 meter (i närheten av några bärare som spelade mittgubbe och sprang runt som galningar vilket är grymt imponerande på denna höjd) kände jag ett litet tryck i huvet. Detta gick dock över så fort vi började röra oss igen. Nerstigningen till lägret gick fort och var ganska brant. Det gick lite upp och ner i olika dalar. Hela dagen var det riktigt bra vandring. Miljön var väldigt karg när man är över 4500 meter, lite mystiskt landskap när dimman drar sig in!
Dag 6
Den bästa dagen rent vandringsmässigt. Vi började med att gå upp längs Barranco wall (på höger i bild på bilden ovan med tält i förgrunden). Målet med dagen var att ta sig från 3900 m upp till det högsta campet på 4600 m ca. Förmiddagens vandring avslutades med lunch på 3900 m. Vi hade då tagit oss upp för Barranco wall (ett par hundra meter hög), ner i en dal upp ur denna igen (också ett par hundra meter djup) sedan ner och upp ur ytterligare en dal (även denna några hundra meter). Ganska skönt att variera med att gå lite upp å ner faktiskt. Vid lunchlägret stannar de grupper kvar som går leden på 7 dagar. Vi fortsatta dock upp till det höga lägret. En ganska konstant brant sluttning i stenterräng väntade efter lunch. Tack vare acklimatiserningen dagen innan kändes det nu ingenting nångång i mitt huvud. Några började få lite problem med det lägre syreinnehållet i luften vilket gjorde att alla inte tänkte helt klart alltid kanske. Vid det höga lägret hjälpte jag ett par stycken med att ta ur jackor ur ryggsäckarna och klä på de (allt blir lite jobbigare när man är på denna höjd+ kyla gör att många som inte är beredda på detta kan bli väldigt trotsiga). På kvällen gällde det att gå och lägga sig så tidigt som möjligt efter middan (vid 7 tiden) eftersom vi skulle upp igen 23.00 och börja bestigningen mot toppen. Jag kände mig hur taggad och stark som helst när jag kröp ner i sovsäcken.
Dag 7
Summit day! Efter en fantastisk sömn (lyckades halv slumra i ca 1 timme mellan 8 och 9) gick vi upp klockan 23.00 för att äta frukost. Maten har hittills varit hur bra som helst och vi har fått äta riktigt mycket. När jag gick in i mattältet var det te och kakor uppdukat. En kopp choklad och 2 kakor som var av halv ballerina storlek var det vi fick! Jag är en människa som inte riktigt fungerar helt optimalt utan mat i magen. Efter denna måltid gav vi oss iväg upp mot toppen i månskenet. Det har inte hunnit bli alltför kallt än, strax under 0 grader vid 12 tiden. Efter någon timme (jag känner mig hur riktigt pigg och kry fram tills dess) när vi når 5200 meter händer något märkligt med mig. En kombination av lite mat, lite sömn och höghöjd får mitt huvud att snurra till ordentligt och jag känner mig riktigt berusad. Robban undrade vad jag höll på med när jag tog mig vinglandes framåt. Efter en kort paus får jag låna en vandringsstav av en i gruppen och använder denna för att i princip dra mig upp längst leden, benen vill inte lyda mig helt och hållet. Ju högre upp vi kommer desto mer förändras terrängen till vulkangrus vilket gör att varje steg blir väldigt betungande. Om ni har testat gå upp för en sandbrant någon gång är det ungefär samma känsla fast med halva syremängden. Inte helt optimalt när huvet snurrar mer än slänggungorna på Gröna lund. Efter en sista riktigt vidrig brant kom vi upp till Stella Point. Jag tittade bakåt och såg i horisonten hur solen precis börjar gå upp. Framför oss visar sig hela toppplatån och kratern med alla dess glaciärer. Det här är den häftigaste vyn jag någonsin sett! Vi har ungefär 40 minuter kvar till toppen härifrån (flack vandring).
När jag skulle ta fram kameran på toppen för att fota lite i morgonljuset upptäckte jag till min inte fullständiga förtjusning att jag missat att lägga i kameran i väskan kvällen innan när jag bytte minneskort och batteri. Detsamma gällde med matsäcken som jag skulle ta med upp. En applåd skulle jag gett mig själv om jag haft krafter för detta. Moralen sjönk som en sten och alla krafter försvann ur mig. Huvudguiden såg detta och bestämde sig för att vi var tvungna att ta oss ner snabbt till lägre höjd (man kan inte återhämta sig på denna höjd med den acklimatisering vi haft). Med ett tag om min vänstra arm sprang vi mot stella point för att vänta på de andra. När de slöt upp fortsatte vi neråt. Ilkka, stålmannen från Finland följde med i mitt och guidens tempo (som guiden stog helt för, jag mer ramlade kontrollerat på fötterna nerför). De övriga som försökte hänga med lyckades inte riktigt med detta. Vägen som tog 6.5 timmar upp tog oss ungefär 1 timme och 20 minuter ner. Mjölksyra var något jag har rikligt av i benen efter detta. Tillbaka i lägret somnade jag och sov i ca två timmar. Sen väntade lunch och vandring ner till Mweka camp på 3100 meter (ca 3 timmar).
Dag 8
Sista dagen på berget. När jag vaknade efter 10 timmars sömn kände jag mig hur pigg och "fräsch" som helst. När vi vaknade hade hela teamet av bärare, guider och kockar ställt upp sig och sjöng Kilimanjaro sången för oss. Riktigt bra stämning! Efter detta väntade en lätt nedförsvandring genom regnskogen till 1800 m. Ungefär 2-3 timmar tog detta.
Tillbaka på hotellet bestämde jag och Robban att åka på ett endagars safari och Ilkka följde med. Lite bilder från detta och fler bilder från vandringen finns på http://picasaweb.google.com/106146852160648019014/Kilimanjaro?authkey=Gv1sRgCIPJ5Ijfj9rBGQ#. När jag har tid kommer jag att lägga upp ännu fler bilder där och även bilder från toppen som jag ska försöka samla in från de andra i gruppen!
